Simpla ting som att sitta hemma själv en fredag tär livet ur mig. Varför kan jag inte anpassa mig till min ensamhet, utan söker utvägar som inte finns.

Vill leva i en fri värld med omfamnade armar och lyckliga ögon med stora pupiller. Dansa barfota i ringar till morgon gryningen mitt ute i en skog som ingen människa känner till. Mysiga hörnor med drömmande himlar ovanför som för oss upp till en känsla vi aldrig vill släppa ur våra sinnen och kroppar.

Det krymper försiktigt men sakta omkring för att sedan smyga sig in i våra hjärtan

kärlek

Gjorde jag mitt rätta val?

Är så jävla osäker.

Det är kaos i min hjärna. Inge i min kropp gör som jag vill. Allt är omvänt och jag orkar inte med omvärlden.

Just nu vill jag springa ut i natten och bara skrika ut hur jag mår vad jag vill med mitt liv, som jag egentligen inte ens vet. Jag vill bara. vill vill vill vill vill.

Jag känner mig så världe lös och dålig som bara ligger här hemma. Jag har lite ork i min kropp, men vet inte hur jag ska använda den på det rätta sättet. Det finns stora högar läxor som bara väntar på mig. Men nej, jag kan inte. Sätter mig med skiten men inget kommer fram. Hjärnan tar stopp helt enkelt.

Mitt bröst det skriker - men jag är tyst. Alla andra skriker och jag blir sänkt. Orkar inte mer, klarar inte av det. Ingen av oss gör det. Snälla kan någon rädda oss. Vi bokstavligen dör allihop här. av utmattning. Vad ska man göra då?


Har ingen med en människas själ upplevt denna hemska känsla. Men seriöst hjälp mig för fan jag orkar inte sitta här och vänta på att jag sla föråldras. Jag vill ut och uppleva äckliga och roliga saker som får mig att formas. Men vad får ja uppleva? Adhd och sprit.
tack och adjö

Den förtrollade telefonen

Flickans svarta
ringtelefon är förtrollad. Sant.

Då den oförberett häftigt
brännskräller, vrider sig rummet
som syntens det in en buktig spegel, jag försäkrar.

Ovid-kommande? Visst inte.
(Som att höra Mozart.)
Ty då det otrobart vrides, fyller sig rummet
med svartsvävande ljudtrollbubblor.

Som bränner flickans mun och ljumskar.
Magen full av dem. Hennes lår
stela och hala.
Och väggarna vika!

Stackars du flicka, du har
bedårat din telefon, den har
svalt dig, du bor i den.

För så är den förtrollad
att allt flyr bort.

/Cornelis Vreeswijk

tvivlar på det jag trodde alltid trott vart de rätta. Gör det jobbigare för mig än vad det redan är. Men allt som spökar omkring mig behöver jag någon ja kan skrika på och som skriker tillbaka. Någon att diskutera dessa otäcka spöken med, som vill lyssna och inte tvingar sig själv till det.
Denna själ jag beskriver är väldigt svårt att finna. Men jag tänker inte ge mig förrens jag hittar dig.

Jag sitter i skiten och kommer inte loss. Palestinakonflikten är alldeles för komplicerat för min lilla hjärna. Jag behöver någon som förklara precis vad det är i små små meningar. tack!

Annars vore det väldigt fett att dra fram en dosa rapé lös.

Men vad gör man om man inte klarar saker som detta? kommer jag inte kunna klara mig senare i livet om jag inte vet något om palestinakonflikten?

lyssnar på cornelis och läser psykologi. Bra kombo va¨?

do you know what om talking about?

Hon vaknar upp och stiger tills benen tar slut, födan räcker inte år hennes begär- hon vill ha mer , girighet.