Den förtrollade telefonen

Flickans svarta
ringtelefon är förtrollad. Sant.

Då den oförberett häftigt
brännskräller, vrider sig rummet
som syntens det in en buktig spegel, jag försäkrar.

Ovid-kommande? Visst inte.
(Som att höra Mozart.)
Ty då det otrobart vrides, fyller sig rummet
med svartsvävande ljudtrollbubblor.

Som bränner flickans mun och ljumskar.
Magen full av dem. Hennes lår
stela och hala.
Och väggarna vika!

Stackars du flicka, du har
bedårat din telefon, den har
svalt dig, du bor i den.

För så är den förtrollad
att allt flyr bort.

/Cornelis Vreeswijk