Simpla ting som att sitta hemma själv en fredag tär livet ur mig. Varför kan jag inte anpassa mig till min ensamhet, utan söker utvägar som inte finns.

Vill leva i en fri värld med omfamnade armar och lyckliga ögon med stora pupiller. Dansa barfota i ringar till morgon gryningen mitt ute i en skog som ingen människa känner till. Mysiga hörnor med drömmande himlar ovanför som för oss upp till en känsla vi aldrig vill släppa ur våra sinnen och kroppar.

Det krymper försiktigt men sakta omkring för att sedan smyga sig in i våra hjärtan

kärlek